MENY
Egentligen så var min graviditet ganska enkel och utan några speciella problem, förutom på slutet. Jag mådde illa en gång under hela graviditeten, jag rörde mig hela tiden och hade knappt ont... Sov rätt mycket gjorde jag också men mest så promenerade jag hela tiden och det mådde jag bra av.
Mitt i graviditeten flyttade vi, så det packades och möblerades o.s.v. och kroppen är verkligen otroligt stark för jag klarade det mesta. Självkart bar ja inte runt på tunga saker, men att stå och packa och flytta lådor dagarna i ända när man är gravid med två bebisar i magen kan vara påfrestande.
Strax innan jag gick in i vecka 36 så gick hissen i våran byggnad sönder och vi bodde på femte våningen. Upp och ner gick jag, till affären, fika med kompisar, promenera... så vid UL och ctg runt V36 fick jag order om att vara sängliggande för tydligen hade jag fått sammandragningar (som jag själv inte kände av). Sagt och gjort, jag började vila och först då började mina problem.
Ischiasnerven kom i kläm och den pinan skulle hålla i sig tills barnen var runt två månader. Det värsta jag varit med om kan jag säga. Jag hade ont i hela högerbenet varje steg jag tog, det strålade så in i hvt så fort jag lutade mig på benet. Från baken/höften ända ner mot hälen kändes det som. Usch, det är det ända jag fasar för skulle hända vid nästa graviditet. Har flera gånger drömt om att jag är gravid med tvillingar igen och jag grinar i sömnen: JAG VILL INTE FÅ ISCHIAS IGEN!
Tvillingar igen? inga problem. Kejsarsnitt igen? Inga problem. Ischias? ALDRIG I LIVET!
I alla fall, på grund av detta kunde jag inte gå ordentligt så med hela tyngden i magen gick höften typ ur led vilket gjorde det ännu svårare att gå. Allt blev bra sen, en kiropraktor och naprapat fick dra i benen för att fixa höften när kejsarsnittet hade läkt ordentligt.
Eftersom M låg i säte så bestämde min läkare ett planerat kejsarsnitt och med smärtorna jag hade kunde jag inte vänta in vecka 38+3 för att barnen skulle ut. Narkos blev det och jag hade inget emot det för jag tror inte att jag hade klarat av att vara vaken vid själva snittet, en eloge till alla er som vill vara vakna under operation :O
Ut kom grabbarna 8.4.2015 kl 12.00 och kl. 12.03 :)
M 3080 gr 51 cm
J 3250 gr 51 cm
Inte undra på att jag hade ont...
Så här såg jag ut i vecka 12 och sen i vecka 37.. den sista veckan har jag inga kort på, vi kom inte ens på tanken att ta kort då utan hade mycket annat att göra i ordning.
Mitt i graviditeten flyttade vi, så det packades och möblerades o.s.v. och kroppen är verkligen otroligt stark för jag klarade det mesta. Självkart bar ja inte runt på tunga saker, men att stå och packa och flytta lådor dagarna i ända när man är gravid med två bebisar i magen kan vara påfrestande.
Strax innan jag gick in i vecka 36 så gick hissen i våran byggnad sönder och vi bodde på femte våningen. Upp och ner gick jag, till affären, fika med kompisar, promenera... så vid UL och ctg runt V36 fick jag order om att vara sängliggande för tydligen hade jag fått sammandragningar (som jag själv inte kände av). Sagt och gjort, jag började vila och först då började mina problem.
Ischiasnerven kom i kläm och den pinan skulle hålla i sig tills barnen var runt två månader. Det värsta jag varit med om kan jag säga. Jag hade ont i hela högerbenet varje steg jag tog, det strålade så in i hvt så fort jag lutade mig på benet. Från baken/höften ända ner mot hälen kändes det som. Usch, det är det ända jag fasar för skulle hända vid nästa graviditet. Har flera gånger drömt om att jag är gravid med tvillingar igen och jag grinar i sömnen: JAG VILL INTE FÅ ISCHIAS IGEN!
Tvillingar igen? inga problem. Kejsarsnitt igen? Inga problem. Ischias? ALDRIG I LIVET!
I alla fall, på grund av detta kunde jag inte gå ordentligt så med hela tyngden i magen gick höften typ ur led vilket gjorde det ännu svårare att gå. Allt blev bra sen, en kiropraktor och naprapat fick dra i benen för att fixa höften när kejsarsnittet hade läkt ordentligt.
Eftersom M låg i säte så bestämde min läkare ett planerat kejsarsnitt och med smärtorna jag hade kunde jag inte vänta in vecka 38+3 för att barnen skulle ut. Narkos blev det och jag hade inget emot det för jag tror inte att jag hade klarat av att vara vaken vid själva snittet, en eloge till alla er som vill vara vakna under operation :O
Ut kom grabbarna 8.4.2015 kl 12.00 och kl. 12.03 :)
M 3080 gr 51 cm
J 3250 gr 51 cm
Inte undra på att jag hade ont...
Så här såg jag ut i vecka 12 och sen i vecka 37.. den sista veckan har jag inga kort på, vi kom inte ens på tanken att ta kort då utan hade mycket annat att göra i ordning.
0